Renoveringshistoria

Båten var i väldigt dåligt skick när hon återfanns 1990. Det var svåra sättningar kring ruff och på bridgedäck. Trots en rejäl plastning läckte hon som ett såll, både genom skrov och rakt genom däck. Flera bottenstockar kändes misstänkt mjuka när man krafsade med mejsel och seglen var från ett oerhört okänt datum. Men hon seglades i detta skick (med den äran) i tre år innan beslutet om renovering togs. Då hade hon precis kommit hem från en tvåmånaderssegling runt Sveriges kust.

Först togs plasten bort. Det var en glad överraskning att bara 60 meter bord behövdes bytas ut, det hade kunnat vara värre. När turen kom till kölbultarna upptäcktes att två av dem var så illa åtgångna att det bara var fem millimeters midjor kvar – strax efter visade det sig att de övriga nio var helt av! Plastskrovet hade hållit det hela i schack.

Därefter byttes 7 bottenstockar, 30 spant, den sämsta delen av kölplankan och allt döträ. Även däck, balkvägare och karvlar byttes. Originaldäcket var dukad granspont, men 1997 ersattes det med dubbla lager målad marinplywood, som en tillfällig lösning. PLanen är att så småningom kunna återskapa originaldäcket.

Policyn har varit att alltid hålla båten segelklar till sommaren. Renoveringen gick därför ganska långsamt. På vintrarna har inredningen plockats ur och varje vårrustning pusslades allt tillbaka igen. På fyra vintrar hade det mesta hunnit bytas: För- och akterstäv, kölplankan och akterspegeln. Nya röstjärn och järnspant, ny hjärtstock och motorbädd. Ruffens och sittbrunnens insidor fick nytt fanér, ny durk i salongen, nya skott, ny förpiks- och akterlucka. Bland annat.

Sommaren 2010 kastades den gamla Ducatidieseln ut. Den var visserligen pålitlig som en klocka, men skvätte en del olja omkring sig. I stället installerades en elmotor. Känns rätt, både vad gäller miljö, båthälsa och kulturtradition: Nu kan Coo-ee glida ljudlöst in och ut ur hamn, vibrationerna skakar inte hela skrovet och dessutom frigjordes mycket plats under bridgedäck, som nu återigen kan bli extraslaf eller möjligen fint köks- och förvaringsutrymme.

Planen är att så småningom återställa resten av inredningen i originalskick. Arbetet är svårt eftersom ritningarna på båten förstördes när Liljeholmens varv brann 1904. Men med ledning av märken i balkar och skrov och gamla ruffbilder från Plymfödda systrar, finns en möjlighet att hitta hela vägen hem.

Vi är glada för kontakt, om någon har bilder eller tips.